Farväl

Tänk om man inte hinner säga farväl? Fick tråkigt besked alldeles nyss. Våran granne har hittats död. Lilla gubben, så ensam han var men ändå så glad åt katten och huset. Tänker på honom och undrar vad jag själv lämnar efter mig i de möten med människor som jag gör. Önskar att min eftersmak är god och att människor känner sig glada och uppfyllda av möte med mig. Men förstår att det inte alltid är så, men min bön och längtan är att det skulle vara så. Jag ångrar alla gånger jag tänkt att jag skulle springa över och bara prata en stund, men låtit annat komma i mellan. Varför ger vi inte varandra mer tid, tror aldrig att vi ångrar att vi spenderade för mycket tid med någon innan den är borta från detta jordeliv.  Vila i frid älskade vän.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

familjefrida

En trebarnsmor, arbetar som mellanstadielärare när jag inte är mammaledig. Bloggen kommer att handla om livet som småbarnsförälder, vän, livskamrat, granne och mycket mer. Livet är spännande, sorgligt, drygt, underbart och strävsamt. Vill försöka sprida glädje och uppmuntran genom mitt bloggande.

RSS 2.0