Angående förra inlägget måste jag säga att vårt dagis verkligen är en toppen plats att vara på för barnen. Dagiset är ombyggt till underbara lokaler, engagerad personal, mycket genomtänkt pedagogiskt arbetet. Men framförallt är de duktig på att se varje barn och stärka deras självkänsla. Nog skrytet!!! Igår när jag kom och hämtade barnen på dagis så var det en vikarie där. Hon var så trevlig och presenterade sig och frågade om jag var mamma till Albin. Ja, svarade jag och mamma till Lydia. Hon berättade att hon fått direktiv att berätta för mig att min make och barnens farmor hade varit där igår och letat Albins vantar, men att de inte hittat dem. Jag ville inte göra ner henne, men kunde inte hålla mig. Vet inte vad som är mest sannolikt sa jag, eftersom deras pappa aldrig lämnar eller hämtar på dagis och så är farmor död, så tror verkligen inte någon av dem har varit här. Oj, då måste jag ha blandat ihop sa hon. Lite roligt blev det!!! Mest troligt hade nästan varit om farmor letat vantarna fast hon är död, för Andreas skulle aldrig tänkt tanken.

Ge mig ett À, ge mig ett L, ge mig ett F, ge mig T, ge mig ett À. Vad blir det? ALFTA, jag hör inte, ALFTA. Precis så här sjöng vi på alla handbollsmatcher när jag var liten. Vi har seglat över havet för att se på bästa laget, ALFTA ALFTA ALFTA, även den gick varm på läktarn. Det var tider de. Då var ALFTA den plats som gav oss barn trygghet. Skolan var centrum där vi alla träffades och utvecklades. Hoppas att vi stämmer upp till sång igen och visar att vi vill och vågar strida för en bra plats för våra barn att trivas och utvecklas på.

Debatten är i full gång i Ljusnan idag. Inte lätt för politikerna nu, tror detta kommer bli en tuff kamp. Verkar som det finns andra förslag på nedläggningar och att högstadierna kan få vara kvar. Vi får hjälpas åt att strida för våra skolor.

Usch, är rädd för att vi i ALFTA blir utan högstadium. Politikerna har talat, ett högstadium skall bort i denna bygd. Gissa om Alfta kommer ryka?? Men än är inte sista ordet sagt. Får vi inget högstadium här, försvinner sannolikt biblioteket med. Förstår att kommunen måste spara, vi har ju inte pengar så att det räcker till allt. Fast tror att vi måste tänka om. Läggs mycket ner, försvinner attraktionen för hit flyttande, företag försvinner, därmed skattebetalare. Farligt att flytta allt till Edsbyn, eftersom Alftaborna ändå väljer att åka till Bollnäs. Vi åker ju hellre till Bollnäs och handlar, går på tandläkarn, badhus, hc, bibliotek mm eftersom de har större utbud och att det är lika långt som till Edsbyn. Medan edsbyborna har bara halvvägs till Alfta. Kom igen gott folk, vi måste vända denna tråkiga trend. Hit med fler barn och familjer, öka skattebetalare, alltså minska arbetslösheten. Vi skall visa att ALFTA är en trygg och härlig plats att leva på, där vi kan erbjuda alla 1-9 skola. Dessutom är man som mest känslig i 13-15 års ålder för allt tryck som finns runt omkring. Skönt att kunna få gå på en liten skola då, lättare att bli sedd.

Det finns massa sorts sätt att få energi och kraft på. Vi är ju dessutom olika, endel får ny energi genom att åka till en stor stad och känna puls, andra genom en promenad i skogen. Själv skall jag åka på spa i sköna Tällberg, underbart enligt min mening. Vi är några tjejkompisar som brukar retreata oss varje år med ett spa. Väldigt välbehövligt för min del. Efter snart ett års mammaledighet så känner jag att det är dax att åka iväg en natt och bara njuta i goda vännerslag och lite massage på det är ju som grädden på moset. Frågade Andreas om inte han och jag skulle passa på att åka bort någon natt på spa eller liknande, eftersom vi känner oss trötta. Han var inte ett dugg sugen. Mitt sätt att slappna av är att åka upp till Långbo några dagar och jaga toppfågel, svarade han. Långbo ligger flera mil ute i ödemarken. Men jag då, skall vi inte åka tillsammans. Ja du får väl följa med om du vill sa han. Nej tack, föredrar nog brudarna i Tällberg. En liten insperations bild från Tällberg. Blir ni sugna är det bara att hänga på :)

Ännu en vecka till ända. Vi sitter eller rättare sagt halvligger i soffan Andreas och jag. Slut efter en vecka med magsjuka och annat stress. Välkomnar den nya veckan och hoppas på mycket trevligheter och vila. Har sått paprikor den här veckan, hoppas på en fin skörd i juli. Tänk att det vi sår får vi oxå en dag skörda. Det vi lägger ner hos våra barn och andra människor, ger frukt. Barnen blir inte självständiga, trygga, kärleksfulla och ansvarstagande om inte vi lägger ner tid och energi på att lära dem detta. God natt på er.

En av mina starka sidor, även min svaga sida är att jag är så effektiv och snabb. Ibland är det ruskigt bra, för får så mycket gjort på kort tid, men det kan oxå bli slarvigt och inbringa mycket stress. Idag var en effektiv dag. Har mycket att stå i innan helgen, då vi äntligen skall försöka fixa det sista med badrummet. Så idag behövde det fixas så att allt finns hemma tills ikväll i helgen. Jag måste åka till Bollnäs och fixa tröskel, köpa taklister, tapeter mm. Allt finns inte på en affär, utan det blev en del åkande. Sen hade vi oxå bestämt att köpa två baden baden stolar, eftersom det var rea. Allt det skulle jag fixa på förmiddagen med TRE ungar. När det mesta var fixat återstod bara solstolarna på rusta. Parkerar och ut med ungarna, van landsbygden där kundvagnarna är gratis fattas såklart en femma i min plånbok. Fick lov att bära Ludwig och allt vi skulle handla. Halvvägs i butiken håller armarna på att krampa, då säger jag bara ja till allt ungarna frågar för vill fort ut därifrån. Ja just det skulle ju oxå få med mig två baden baden. Gissa om jag sitter med två baden baden på altanen nu, och allt det andra oxå. Ibland är det bra att vara effektiv. Kan lova att Andreas aldrig hade fixat detta :) . På återseende

En dag som denna tänker och längtas jag extra mycket efter svärmor. Hon skulle nämligen fyllt 63 år idag. För många år sedan gav hon mig en bok av Ulla -Karin, hon som jobbade på aktuellt och fick ALS. Hon skrev boken "Ro utan åror". Där får vi följa hennes sista kamp i livet, hur hon tar farväl till sina barn och de närmaste. Tårarna bara strömmade ner när jag läste denna bok, visste inte då att vi skulle gå samma väg till mötes. Ofta får man höra att svärmödrar kan vara riktigt jobbiga, men jag hade turen och fick den bästa. Saknar henne som en vän och farmor till mina barn. Vi fick i vart fall säga farväl på ett magiskt sätt, jag vet att vi en dag ses igen. Då skall vi fira alla födelsedagar vi missat :) Vem kan ro utan åror, vem kan segla förutan vind, vem kan skiljas från vännen sin utan att fälla tårar. Inte jag. Det är ingen svaghet att gråta ibland, eller att vara beroende av varandra. Vi behöver vind för att segla, vi behöver åror för att ro. Livet är samspel mellan varandra, ibland får jag vara vinden och någon annan sitta i båten och tvärtom. Skall försöka komma väg till graven idag med lite blommor.

Det är ingen klyscha, tiden går verkligen för fort. Inte längesedan som Lydia var en liten bebis, nu står hon och blåser håret efter duschen. Det är ändå mycket som hänt på dessa 5,5 år, Hon har hunnit blivit storasyster två gånger. Utvecklingen av barnen går verkligen i turbo, de lär sig något nytt varje dag. Har läst att man är som mest mottaglig för inlärning vid 5- års ålder. Därför skall man alltid förklara ärligt på deras funderingar och frågor för de kommer att lära sig svaret för livet. Här är bilder på min stora brud.

Yes, äntligen är det fredagskväll. Såklart går planerna i stöpet. Bestämde tidigare idag att vi skulle åka på Max och äta middag, sedan åka på badhuset. Ludwig var lite blek och slö, men vi åkte dit ändå. Ute på parkeringen kräks han för full hals, över hela mig och sig själv. Vi behövde ändå åka till beijer och handla lite grejer till badrummet som vi renoverar. Så det var bara för mig och springa in där med kräks på axeln. Vi får skippa helgernas planer och hoppas Ludwig blir frisk snart och att vi andra klarar oss. Som tur var han vi njuta av det vackra vädret idag, en bild från lekplatsen. Trevlig helg på er.

Ikväll är jag ensam med mina grabbar. Är faktiskt lugnt och skönt med bara pojkar i huset. Lugnare skall det bli, nu när jag skall lägga dem bägge två. Skönt att få sitta ensam i soffan och bara suga in tystnaden. Tror jag skall ta och läsa en bok som jag fått från bokklubben här i veckan. Jag är en riktig bokmal, älskar att läsa, men det skall vara deckare eller romaner. Kurslitteratur eller andra faktaböcker lockar inte lika. En bild på storkillen Albin som skall krypa till kojs!

Finns det någon som inte vill vinna? Nu snackar jag inte på triss eller liknande, utan i verkliga spel och sport. Jag har iPhone och spelar word fued, frågesports spel och korsord mot vänner. Vill så gärna vinna jämt, men i spel finns alltid en förlorare. Ibland är det så trist att det är jag som kommer sist. Även när vi bowlar, spelar innebandy, springer mm, vill såååå gärna vinna. Tänk om jag hade samma sug när det gäller andra saker i livet med. Tror att det beror på att vinna ett spel är ganska konkret och ger lycka direkt. Men att kämpa för att förändra något i livet inte ger samma resultat och stimuli på en gång. Sen är livet abstrakt, den är fylld av massa andras viljor som jag inte kan styra över. Så ibland så hjälper det inte att kämpa gärnet, för det sker ingen förändring ändå. Livet är ett långt lopp, ibland måste man ta vätskepaus för att orka till målet. God natt!!

Eftersom kojan inte kom med på förra inlägget kommer den här!!!

Är irriterad, behöver lite space, egen vuxentid. Ständigt är barnen runt mig, dag som natt, alltid är det jag som skall genomföra alla happenings med dem. Självklart blir det ju så, eftersom det är jag som är hemma, konstigt vore väl annars. En dag som denna hade det nästan varit bättre om jag haft trillingar i 3-5 års åldern istället för utspridda åldrar. Är ju så svårt att hitta på något med de äldre barnen som att spela spel, bygga koja, bygga lego mm, när en 10 månaders ständigt vill vara med. Som idag när vi läste boken "Mamma Mu bygger koja" så bestämde vi oss för att gå ut och bygga en koja. Men Ludwig vill inte sitta snällt och bara titta på, stackars de andra barnen jag hinner inte med att leka med dem. Jag sprang mellan hammarslagen och vagnen. Till slut blev jag så stressad att jag bara spikade mig på tummen. Nu har vi gett upp och gått in. Lagom tid att göra lunch. Finns det någon där ute som kan komma och byta av mig en stund, någon med lite mer energi och tålamod. Bjuder på några kojbilder.

I Bibeln finns en berättelse om en man som var skyldig kungen mycket pengar. Han arbetade hårt för att få ihop pengarna, men det räckte inte. Han skulle ju även försörja sina barn och fru. Så när kungen kallade honom till sig, föll mannen på knä. Han bad snällt om att få sin skuld efterskänkt. Kungen förstod mannens situation och strök hela skulden. På väg hem mötte mannen en av hans vänner som var skyldig honom några dinarer. Mannen tog stryptag på vännen och sa åt honom att betala tillbaka allt han var skyldig. Jag har inga pengar svarade vännen, kan jag få förlängt. Nej sa mannen och lät vakterna ta honom. De satte honom i fängelse för att han var skyldig några dinaren, när mannen själv fick allt efterskänkt. Så nu lurar jag på att åka till Handelsbanken och fråga om att efterskänka lånet. Skämt och sido. Dagens samhälle är så girigt, vi ser till oss själva, allt skall gynna oss. Hela världsekonomin bygger på att vi skall handla så mycket som möjligt, mer än våra tillgångar. Vi är skuldsatta som aldrig förr, titta på grekerna. Tänk på att lyckan inte sitter i pengarna och allt de materiella, det finns någon som efterskänkt skulden. Trevlig lördag på er

Känner mig väldigt trött till ande, kropp och själ. Sådär tom, så det nästan ekar. Det brukar slita på hela ens varelse när man varit vaken varje natt i 10 månader. Det är liksom inte så lätt att hämta eller hitta kraft heller. Jag är egentligen väldigt ordningsam, men när tröttheten tar över, vet man aldrig med mig. Som när nyckeln försvann i Borlänge, eller när vi hamnade på fel restaurang. Igår hände det igen!!!! Jag var på tandläkaren, efteråt gick jag på toaletten, effektiv som jag är sms:ar jag samtidigt som jag kissar. Rusar därifrån till Ica för att köpa tulpaner. Jag betalar och går iväg och skriver ett kort som skall sitta på tulpanerna. När jag kommer utanför Ica undrar jag vart min handväska tagit vägen. Hade endast plånboken i handen. Rusar in igen, ser ingen handväska. Springer upp till tandläkaren igen och bara river upp dörren där jag satt och kissade och sms: ade. Där sitter en förvånad Karl, han finner sig och säger: - Det är lugnt, jag är snart klar kom in du!!! Men icke var det någon handväska där heller, hur snurrig får man bli. Gick till Ica igen, frågade i kassan och ja jo de hade min handväska där. Jag blir snart rädd för mig själv. Eftersom jag känner mig så sliten kändes det extra skönt att kliva upp i morse och se denna fina lapp som låg på köksbordet, detta gör att jag orkar lite till. Det finns nån som älskar denna snurriga kärring. Kram på er

Är uppvuxen i en familj där sportlov, påsklov, sommarlov inte haft betoning på lov. Var det sportlov skulle vi röra på oss, inte sova på morgonen och bara slappa. Sommarlov skulle det hjälpas till hemma, åka på semester mm. Tyvärr så verkar jag införa samma anda till mina barn. Vi har hittat på en massa bus under sportlovet. Inte mer än att jag känner mig lite trött och seg efter veckan, men ändock lycklig. Är ju härligt att busa med ungarna, men tack och lov att det inte är lov jämt :) Blir skönt med vardag till veckan. Lurar på veckans bästa som skedde på badhuset i tisdags, håller er på sträckbänken ett tag till. Idag är det kvinnornas dag, vad kan vi förvänta oss då?? Skulle vara bra med en lyxdag per år, massage, frisörbesök, god mat, underhållning mm. Själv får jag hålla till godo med ett tandläkarbesök ikväll. Idag har vi åkt skridskor, kan ärligt säga att våra ungar inte kommer att hjälpa ALFTA hockey i framtiden. Lydia är klart mycket bättre än sin bror, som hellre vill hem och se på Trassel. Våran lilla myskille blir nog ingen sportfreak. Dax för lunch. På återseende.

Den här veckan är det sportlov, härligt tycker jag! Synd på snön som praktiskt taget nästan är borta. Men ishallen och badhuset är öppet så vi skall nog kunna sporta lite ändå:) I morgon blir det öppna förskolan och badhuset efteråt om förkylningen känns bättre.

Kom på att jag lovat att leverera veckans bästa varje vecka. Sitter och funderar på något roligt som hänt, men tycker att det varit en rätt så dryg vecka:( Bjuder på en gammal historia. Det var på den unga och ljuva tiden. Jag fyller år den 2 januari, vilket kanske inte är en bra månad att ta körkort i, men men. Jag är ju inte direkt känd för att vara seg, så vid precis fyllda 18 skulle körkortet tas. Uppskrivningen gjordes en dag efter min födelsedag, och det gick bra. Tre veckor senare var det dax för uppkörning, tro det eller ej men den gick vägen. Glad i hågen åkte jag hem, mamma hade fixat semlor för att fira körkortet. (Men gladas var nog Andreas som slapp skjutsa mig hela tiden.) Sedan skulle jag få ha bilen hela kvällen. Klart jag åkte ut till Gällsbo för att överraska Andreas. Men ni som vet vart Gällsbo ligger, vet att det är vid världens ände. Det är 3 km rakt ut i skogen och där går många timmerbilar. Tro det eller ej men framför mig kör en timmerbil ner i diket och blockerar hela framkomligheten. Jag blir ståendes bakom och funderar hur jag skall ta mig till Andreas. Trevlig och hjälpsam som jag är, går jag ut och pratar med föraren och undrar om inte jag kan hjälpa honom. Han tittar på min Ford mondeo och svarar kallt -Jag skulle inte tro det. Skamsen satte jag mig i bilen och väntade tills svärfar kom med traktorn och drog upp lastbilen.

Hade sett fram emot denna helg hela veckan. Blir så snöpligt när jag åter igen blir sjuk på fredagskväll. Vi som hade såååå mycket vi skulle göra plus att det var vackert väder. Tror jag drabbas av tvar eller något liknande blir ju aldrig riktigt frisk. Trotsade febern och åkte ut på isen på lördagsförmiddag och fiskade, solade och grillade korv, vilken dag. Skulle även ha hunnit fixa badrumstaket i helgen, men orkade bara två lager spackel. Tur att det kommer fler helger, då jag förhoppningsvis är piggare. Idag söndag är det stora kalasdagen. Min farfar och min svärfar fyller samma dag. Skall försöka stoppa i mig två Alvedon och fira dem lite. Sen Albin kom började jag sy likadana kläder till barnen, eftersom det inte finns någon butik som säljer likadana kläder till pojkar och flickor. Lite roligt att klä dem lika så länge de godkänner det, snart är det väl töntigt skulle jag tro. Bjuder på en bild på barnen, randig kalasklädd!

Redan fredag, hjälp vad veckorna går fort. Tiden går fort när man har roligt säger ordspråket, så antar att vi har roligt. Det är på många sätt härligt att vara mammaledig och få rå om det käraste vi har. Men barn behöver och gillar ju rutiner, så ibland blir jag less på att göra samma saker. Albin är så extremt likt sin far på rutiner. 7.30 slår han upp ögonen, direkt på med kläderna, byta kalsonger, sen skall jag koka havregrynsgröt, på med två skedar lingonsylt, ett glas juice. Lydia vill gå i pyjamas, äta två smörgåsar med bara smör och utan kanter. Efter frukost dricker vi kaffe, sen disk, bädda alla sängar slänga in en tvätt. Göra mat till Ludwig, klä på honom ytterkläder, lägga han i vagnen.... Ja ni hör hur det låter, så ibland är det skönt att ha ett jobb att gå till, men antar att disken och sängen står kvar och väntar tills jag kommer hem från jobbet :) Skämt och sido, allt har sin baksida och framsida. Nu är nu, och jag passar på att njuta av nuet. Ikväll blir det nog badhuset för hela familjen. Här blåser det så det står härliga till, kanske är det förändringens vind som blåser. Kan vara spännande med förändringar, även om jag förespråkar tryggheten i rutinerna så kan i bland förändringar piffa upp vardagen. Trevlig fredag

Jag önskar att det fanns burkmat för känsliga män. Att kunna gå på Ica och handla korv och makaroner på burk. Så slapp jag göra två rätter om vi vill Lyxa till det med leverbiff, kålpudding eller så. Kanske räcker det att köpa burkmat från 1,5 år till min man, han är ju ändå ganska liten:) nu skall jag i alle fall njuta av leverbiffarna.

Vet inte vad jag har mest av, kvinnligt eller manligt hormon. Jag har inga problem med att skotta, bära, klippa gräs, ha lite oordning, vara lite skitig, men jag kan inte fixa med bilen, jag är super känslig, lätt sårad, gillar att baka, pyssla, lagar all mat, tar den mesta av förälderledigheten, älskar överraskningar och romantik. Så jo jag är nog mer kvinnlig ändå, en kvinna med lite manlig prägel:) Åter igen skiner solen, känns som den piggar upp oss. Haft besök idag av väninnan Marie, och sedan kom morsan på besök. Trevligt med mycket kaffe drickande :) I morgon är det helg, blir till att spackla och måla badrumstak, tråkigt men nödvändigt.