Känner mig väldigt trött till ande, kropp och själ. Sådär tom, så det nästan ekar. Det brukar slita på hela ens varelse när man varit vaken varje natt i 10 månader. Det är liksom inte så lätt att hämta eller hitta kraft heller. Jag är egentligen väldigt ordningsam, men när tröttheten tar över, vet man aldrig med mig. Som när nyckeln försvann i Borlänge, eller när vi hamnade på fel restaurang. Igår hände det igen!!!! Jag var på tandläkaren, efteråt gick jag på toaletten, effektiv som jag är sms:ar jag samtidigt som jag kissar. Rusar därifrån till Ica för att köpa tulpaner. Jag betalar och går iväg och skriver ett kort som skall sitta på tulpanerna. När jag kommer utanför Ica undrar jag vart min handväska tagit vägen. Hade endast plånboken i handen. Rusar in igen, ser ingen handväska. Springer upp till tandläkaren igen och bara river upp dörren där jag satt och kissade och sms: ade. Där sitter en förvånad Karl, han finner sig och säger: - Det är lugnt, jag är snart klar kom in du!!! Men icke var det någon handväska där heller, hur snurrig får man bli. Gick till Ica igen, frågade i kassan och ja jo de hade min handväska där. Jag blir snart rädd för mig själv. Eftersom jag känner mig så sliten kändes det extra skönt att kliva upp i morse och se denna fina lapp som låg på köksbordet, detta gör att jag orkar lite till. Det finns nån som älskar denna snurriga kärring. Kram på er