Jag skall aldrig säga aldrig

Skrev nyss om hur Ludwig rymde och att det aldrig fick hända igen. Pytsan, idag slog han till igen. Fast en aningen värre. Sitter på centrumkyrkan i deras lägenhet och samtalar, Ludwig går ner och pyglar i källaren, där finns en genväg in till stora kyrkan. Men jag hade låst överallt så jag pratade på i lugnan ro. Får sedan syn på en man ute på vägen som kommer och bär på min son. Han hade tagit sig ut och sprungit i bara strumpor ner mot ALFTA järn där en bil hade stannat och plockat upp honom och nu sökte ägaren. Fy...Hjälp vad rädd man blir. Söker därför en hundpejl till min son. En som larmar tydligt efter att han sprungit ifrån mig med några meter.



Kommentarer
Anonym

Men hallå!! Du får nog ha han i koppel!! Vi är rädda om lille Ludde!! Skicka han till moster:) kram

2012-11-15 @ 14:12:05
Anonym

Men lilla Luddis! Låter som han å Alfred är av samma sort... Han tyckte oxå om att rymma... Typ handla helt själv på Dollar :/ tycker oxå att du får sätta ett koppel på han!!!

2012-11-16 @ 09:59:25


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

familjefrida

En trebarnsmor, arbetar som mellanstadielärare när jag inte är mammaledig. Bloggen kommer att handla om livet som småbarnsförälder, vän, livskamrat, granne och mycket mer. Livet är spännande, sorgligt, drygt, underbart och strävsamt. Vill försöka sprida glädje och uppmuntran genom mitt bloggande.

RSS 2.0