Det tar aldrig slut...

Han överträffar oss alls våran lille Ludwig, eller skall vi kalla han lilljonas. Hans farbror Jonas har satt en viss prägel på vår son. Han är helt galet tokig precis som farbror. Igår när jag skulle blanda upp en HEL tillbringare med juice för att febrige Albin behövde juice. Tömde upp ett glas och gick iväg till Albin, tillbringaren stod kvar på bänken. Hinner bara in till vardagsrummet när jag hör splash. HELA tillbringaren är tömd på köksgolvet. Mattan är dygnsur, får ta bort lister för juicen har letat sig bakom och inte tala om hur klibbig det var överallt. Idag när jag lägger ut han i vagnen för att sova middag så händer det igen som aldrig fick hända. Han lägger sig snällt och jag hör inget mera. Efter en timme går jag dit bara för att kolla att allt ser lugnt ut. Ja hela vagnen är öppen filtarna på marken och ungen är borta. Han har rymt. Hittar han gråtandes på baksidan, men kan följa hans spår. Under en timme har han haft lite fritid ute från sin mamma och tultat runt på grannarnas gård. Ghaa jag blir knäpp snart, ungen är ju världsbäst på hyss.



Kommentarer
Anonym

Du får skaffa såndär larmmatta som man har i äldre vården, koppel och grind. De kanske hjälper;) kram moster

2013-02-01 @ 06:30:23


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

familjefrida

En trebarnsmor, arbetar som mellanstadielärare när jag inte är mammaledig. Bloggen kommer att handla om livet som småbarnsförälder, vän, livskamrat, granne och mycket mer. Livet är spännande, sorgligt, drygt, underbart och strävsamt. Vill försöka sprida glädje och uppmuntran genom mitt bloggande.

RSS 2.0