Må bra

Känns tillvaron tom och trist, trots att du inte har något direkt att klaga på? Det kan vara ett tecken på att du levt för mycket för andra - för länge. Detta var rubriken på en artikel i tidningen Må bra. Gillar den tidningen, mycket är såklart fokus på vikten och recept och bra metoder för att gå ned i vikt. Men den lägger oxå fokus på den inre människan. För mig kan det faktiskt kännas så som rubriken beskrev. Jag har allt, en trygg livskamrat, härliga barn, trivs på jobbet, underbara vänner mm. Jag borde vara nöjd, men kan ändå känna tomhet ibland eller lätt att känna en osäkerhet och vilsen. Och denna artikel beskrev det så bra hur man skall få energi och inte bara ge ut, vad man skall prioritera och hur man skall jobba med sitt inre. Sen är det ju inte alltid att det känns så drastiskt men jag tror att vi är många som kan känna tomhet ibland. Tänkte citera ett stycke och se om ni känner igen er. - Många får lära sig redan från tidig ålder att det är oerhört viktigt vad andra tycker och tänker om oss, vi skall vara trevliga, omtänksamma, underhållande och sociala, samtidigt som vi inte skall ta så stor plats. Ja helt enkelt anpassa oss så mycket som möjligt för att bli omtyckta och godkända. Effekten kan bli att vi mäter vårt egenvärde i hur vi lyckas behaga andra människor eller hur vi lever upp till vissa normer. Det var mycket bra tips om hur vi skall se värdet i sig själv!!!! Kom ihåg att ni är värd lika mycket som alla andra. Huvudregeln var tacksamhet är nyckeln till lycka, så sant!!! Börja vara tacksam för allt de goda vi har och lyckan kommer och lyckliga människor sprider sån härlig atmosfär



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

familjefrida

En trebarnsmor, arbetar som mellanstadielärare när jag inte är mammaledig. Bloggen kommer att handla om livet som småbarnsförälder, vän, livskamrat, granne och mycket mer. Livet är spännande, sorgligt, drygt, underbart och strävsamt. Vill försöka sprida glädje och uppmuntran genom mitt bloggande.

RSS 2.0