En dag som denna tänker och längtas jag extra mycket efter svärmor. Hon skulle nämligen fyllt 63 år idag. För många år sedan gav hon mig en bok av Ulla -Karin, hon som jobbade på aktuellt och fick ALS. Hon skrev boken "Ro utan åror". Där får vi följa hennes sista kamp i livet, hur hon tar farväl till sina barn och de närmaste. Tårarna bara strömmade ner när jag läste denna bok, visste inte då att vi skulle gå samma väg till mötes. Ofta får man höra att svärmödrar kan vara riktigt jobbiga, men jag hade turen och fick den bästa. Saknar henne som en vän och farmor till mina barn. Vi fick i vart fall säga farväl på ett magiskt sätt, jag vet att vi en dag ses igen. Då skall vi fira alla födelsedagar vi missat :) Vem kan ro utan åror, vem kan segla förutan vind, vem kan skiljas från vännen sin utan att fälla tårar. Inte jag. Det är ingen svaghet att gråta ibland, eller att vara beroende av varandra. Vi behöver vind för att segla, vi behöver åror för att ro. Livet är samspel mellan varandra, ibland får jag vara vinden och någon annan sitta i båten och tvärtom. Skall försöka komma väg till graven idag med lite blommor.