Ibland önskar jag att man fick ärva de bästa sidorna från sina föräldrar och inte de sämsta. Som i mitt fall, en kombination av de sämsta, kan de bli värre?? Känner mig ibland lite skitsofren . Jag kan i ena stunden likt min far klappa händerna och dra igång familjen, sätta på hög musik och tjoa och tjimma. Nästan i samma stund får jag panik, och skriker stäng av musiken, jag kan inte tänka. Kan ni inte bara vara lugnt och tyst, får så ont i huvudet. Ja ni hör. Min mamma tål inte ljud och hålligång, medans min pappa livar och ropar. Så i min hjärna blir det konflikt. Varför kunde jag inte bara fått ärvt en del ;).... Andreas bara ruskar på huvudet och tycker att jag inte är riktigt klok. Nu håller jag på och läser en bok som heter "Steget efter", inte alls en passande titel för mig. Men ibland skulle det nog vara bra om jag var steget efter. Är drygt att alltid vara steget före, borde släppa på tyglarna och hamna steget efter. Imorgon skall Lydia till skolan igen och hälsa på, hon längtas. Fick hem en folder med Ica bladet idag om Kolmården, ungarna blev lyrisk. Tror tyvärr inte att vi åker dit i år, men de kan ju alltid få drömma. Ja just, våran lilla Ludwig har tagit något steg, tror inte det dröjer många dagar tills han springer omkring. God natt